Häxjakten på muslimer har nått en ny nivå.

Expressen har de senaste dagarna publicerat två artiklar om vår broder och medarbetare Moosa Assal som fått stor spridning och skapat vida debatt på nätet.  

Moosa har fått stort stöd i det som av många uppfattas som en häxjakt och smutskastning av honom som person och hans ideella arbete mot kriminalitet och extremism. Man går i artiklarna så långt att man menar att han inte borde få behålla sitt jobb som fritidsledare på Blå Huset i Tensta. ”Häxjakten på muslimer har nått en ny nivå”  svarar en journalist från Aftonbladet.  

Expressens ena artikel inleds med att berätta om vilket arbete Moosa gör:  ”Han är en känd predikant och uttalad motståndare till terrororganisationer som IS. I sina poddar pratar han om att orten har ett trauma från alla skjutningar och rasismen som råder…”

Samtidigt finns ett stort ”men” som följer som en röd tråd genom hela artikeln. Moosa gör gott och är en god samhällskraft men kallar enligt artikeln till ”en sträng form av islam”, och det hela "problematiseras av terrorexperten".

Expressen har alltså intervjuat en  terrorexpert när man talar om Moosas arbete vilket sänder signaler om att det föreligger en ganska allvarlig fara. Terrorexperten citeras: 

”Det finns en inbyggd konflikt mellan deras salafistiska tro och det demokratiska samhället.”

Moosa lyfts fram och beskrivs lite som en lokalhjälte hos invånarna i Järva. Men, terrorexperten varnar för en inbyggd konflikt med samhället, vilket låter allvarligt och alarmerande, även i våra öron. Moosa är ju känd för att lösa konflikter och bygga broar i samhället, inte för att skapa konflikter. Terrorexperten citeras vidare kring att Moosa gör ett gott arbete:  

”…men genom att ta in dem i det salafistiska tankesättet inviger man dem i en inriktning som går stick i stäv med de demokratiska värderingar som vi har i Sverige…”

Moosa gör alltså ett bra jobb med att ta ungdomar bort från extremism, våld och kriminalitet, men anklagas för att samtidigt ta in dem i ett farligt tankesätt. I artikeln nämns ”deras salafistiska tro” som denna farliga ideologi och de definierar salafismen med att: ”Alla salafister är inte jihadister, men alla jihadister är salafister…” Jihadister är här en synonym för våldsbejakande extremister, likt IS.  

Här börjar anklagelserna bli allvarliga  och man är ute på väldigt tunn is då man sätter Moosa i ett fack och påstår att han har en ideologi och tankesätt som delas av våldsbejakande extremister, en ideologi Moosa stått i fronten och varnat för, med risk för liv och hälsa. Moosa har själv vid ett flertal tillfällen förklarat att han inte alls har en ”salafistisk” ideologi eller tro enligt denna definition. Terrorexperten kritiseras i Aftonbladet där det står att läsa att han gjort karriär på ”vaga lapptäckesanklagelser mot muslimer.” 

Dessutom är den korrekta definitionen på dessa våldsbejakande extremister som använts i islamisk litteratur i sekel, att de är ”khawaridj” eller kharidjiter, en grupp som alla vet att vi mer än någon annan varnat för och motarbetat – med väldigt stor framgång och dessutom helt ideellt. Det är allmänt känt att vi är fria från denna grupp och att det inte alls stämmer att vi är ”salafister” enligt denna definition som inkluderar dessa våldsverkare och extremister. Moosa Assal personligen har många gånger i olika sammanhang förklarat vart han står i denna fråga, ändå envisas vissa journalister och så kallade experter att sätta honom i ett felaktigt fack.  

Inom ett område där övriga samhället misslyckades kapitalt har alltså Moosa lyfts fram unisont som den största och främsta kraften som motverkat detta. Journalisten nämner själv i artikeln att: ”Han är en känd predikant och uttalad motståndare till terrororganisationer som IS.”

Moosa varnar alltså för extremism, terrorism, utanförskap och kriminalitet. Men det finns ändå en fara i hans ideologi, som enligt ”experter” kan vara en inkörsport till den extremism han själv varnar för. Inget av detta beläggs vilket är skrämmande då vi förväntar oss att seriösa journalister har belägg för den här typen av påståenden. I artikeln finner vi vidare att: ”Extremismen förstärks, vilket leder till en ökad polarisering…”  Här anklagas Moosa för det han vigt sitt liv åt att motverka: Extremism, utanförskap, ökad polarisering med mera. Allvarliga anklagelser minst sagt, som kan få stora konsekvenser för den som anklagas.

Det är precis denna typ av resonemang  som fått så många på nätet att reagera negativt på artikeln. Moosa anklagas för saker som de som känner honom och följer hans arbete vet att han är oskyldig till och fri ifrån! Detta är allmänt känt bland många som arbetar inom andra ideella föreningar, polisväsendet, säkerhetspolisen, fältarbetare och även andra journalister, som nu även gått ut med svar på dessa två artiklar i Expressen. Detta är glädjande och visar att det fortfarande finns ärliga och objektiva journalister där ute, något man tycker borde vara en självklarhet i ett land som Sverige med ”de demokratiska värderingar som vi har i Sverige” - som det så fint uttrycks i Expressens artikel. 

Det är farligt och kan leda till allvarliga konsekvenser  att sätta människor i ett fack de inte tillhör, speciellt när det sprids i en stor kvällstidning som når så många människor. Arbetsgivare, familj, politiker, kollegor och många andra läser dessa saker och tror kanske att journalisterna har gjort ett ärligt och gediget arbete. Det är sällan gemene man har möjlighet att själva kolla upp det som står. Ansvaret som vilar på journalisternas axlar är därmed enormt.  

Det är farligt och allvarligt att slänga sig med termer som innebär att man kollektivt skuldbelägger muslimer som inte bör eller får skuldbeläggas. Just denna kollektiva skuldbeläggning som muslimer utsätts för gång på gång  är en av de saker som ökar polariseringen i samhället samt hindrar en positiv integration. Den leder vidare till att man demoniserar och avhumaniserar en hel folkgrupp vilket i sin tur leder till ökad islamofobi och hatbrott. Man misstänkliggör människor och planterar frö av tvivel mot muslimer i allmänhet.  

Skattepengar används till rapporter som innehåller ganska grova faktafel där människor på ett felaktigt sätt klumpas ihop med ideologier och extremism de är fria från. Även detta leder till en kollektiv skuldbeläggning och kan få stora konsekvenser om dessa rapporter läses av myndighetspersoner och beslutsfattare.

Det är allmänt känt  att vi på islam.nu stått i fronten och varnat för dessa extrema ideologier. När vi beskrivs som ”salafister” och att ”alla salafister inte är jihadister, men ALLA jihadister är salafister” så gör man precis detta: Man misstänkliggör, sår tvivel, ökar polarisering och skrämmer människor. Det är också en osanning att vi, som mer än någon annan varnat för dessa ideologier, skulle vara en sorts inkörsport in i samma extremism som vi varnar för. Det är helt enkelt inte sant. Att försöka bevisa att så är fallet genom att hänvisa till vad andra muslimer gör i andra länder är inte bara långsökt, det är ohederligt.  

Det är skrämmande att se att vi, svenska muslimer födda och uppvuxna här, ska drabbas av skrämselpropaganda och polarisering, demonisering och avhumanisering.  

Det pratas mycket – inte minst när det är valår – om att samhället misslyckats med integrationen. Hur stort misslyckande är det inte om samhället motarbetar de individer som gör mycket mer än vad någon kan kräva av dem i sin strävan att arbeta för ett bättre, säkrare och tryggare samhälle för alla? Vad sänder det för signaler till de unga tjejerna och killarna i de utsatta områdena när de ser en av sina förbilder behandlas på detta sätt? En förebild som hjälpt så många unga att komma på fötter, utbilda sig, skaffa bra arbeten och bli en produktiv, integrerad del av samhället med bibehållen stark identitet.  

Många har under en lång tid känt att det är ett hopplöst fall: Oavsett hur mycket gott man gör som ung tjej eller kille med invandrarbakgrund så räcker det inte. Oavsett hur mycket gott du gör som muslim så blir man inte accepterad av ”samhället”. Vi har lärt ungdomar att det inte stämmer, att om man bara kämpar och gör rätt för sig så kommer frukterna att komma, med tiden. Dagar som dessa tvivlar vi på om det vi själva predikar till de unga ens är sant…  

Varför kommer dessa påhopp gång på gång mot oss muslimer är det många som frågar sig. Vår enda synd är att vi är muslimer, en synd det inte verkar finnas någon förlåtelse för. Så känner många idag. 

Många säger att om Moosa hade varit etnisk svensk eller något annat än muslim hade han förmodligen vunnit stora priser, haft stipendier uppkallade efter sig och kanske fått medalj av kungen. Men nu är han muslim, en religion samhället vet skrämmande lite om, inklusive så kallade experter. En religion som det skrivs så mycket fel om att vi muslimer undrar om vi lever i ett upplyst samhälle eller i den mörka europeiska medeltiden. Ni talar nästan alltid om oss, aldrig med oss. Men ändå ska vi känna oss inkluderade i samhället? Hur har man tänkt här?  

Personer i position att påverka och göra stora förändringar, som politiker och myndighetspersoner, har ett mycket större ansvar än en enskild individ. När en journalist använder sin ställning till att öka polarisering och splittring, så rädsla och tvivel och motarbeta i stället för att lyfta upp, ja då är det en signal på vart samhället befinner sig och är på väg. En dyster prognos.  

Att det finns människor där ute som ogillar och kanske rent av hatar islam och muslimer får inte förblinda dem från det faktum att vi har religionsfrihet i detta land och att människor i högt uppsatta positioner inte får missbruka sin makt på grund av hur de känner kring en viss folkgrupp.  

När enskilda individer gör ett så enastående arbete som invånarna i Järva hyllar Moosa för så ska det inte överskuggas av att Moosa är muslim. Hans insatser ska lyftas och hyllas på exakt samma sätt som det hade gjorts om han hade en annan religion. När man misslyckas att göra det utav rädsla för att hylla och lyfta fram en muslim så kastar det en mörk skugga över Sverige.   

Vi förväntar oss inte ett tack för arbetet vi gör, men vi skulle önska att de felaktigheter som sprids om oss upphör. Att man slutar göra långsökta kopplingar till någon sorts extremism eller att vi skulle ha något med dessa khawaridj att göra. Vi är inte felfria, långt ifrån! Vi gör misstag som alla andra. Vi lever och lär, utvecklar oss och skaffar nya erfarenheter. Det kan hända att vi uttrycker oss felaktigt, att man säger något i affekt, att man gör misstag. Men hitta inte på saker om oss, vad vi står för, tror på, har för tankesätt eller kallar till. Ta inte saker ur kontext.  

Vi är svenska muslimer som gör vårt bästa för att påverka människor och samhället i en positiv riktning. Utan att ta bidrag från varken den svenska staten eller någon utländsk har gjort ett omfattande arbete för samhället vi bor i. Vi är en enorm tillgång, men vi är muslimer. Det ska inte hindra någon från att behandla oss rättvist och gott. Vare sig det är journalister, politiker, poliser, myndighetspersoner eller någon annan.  

Det är inte alla muslimer som har en så stor plattform och vars arbete är så vida känt att häxjakter och försök till att få personen sparkad från jobbet blir besvarade så brett som det blivit i detta fall. Många gånger kan en enskild individ inte göra mycket åt det som skrivs eller rapporteras om denne.

Vi hoppas att alla samhällets aktörer vill skapa en positiv väg framåt så att vi tillsammans kan skapa en bättre framtid och vända den negativa utveckling vi ser inom allt för många områden.