لَا إِلَهَ إِلاَّ اللهُ وَحْدَهُ لا شَرِيْكَ لَهُ، لَهُ الـمُلْكُ ولَهُ الـحَمْدُ، وهُوَ عَلَى كُلِّ شَيءٍ قَدِيرٌ، آيبُونَ، تَائِبُونَ، عَابِدُونَ، لِرَبِّنَا حَامِدُونَ، صَدَقَ اللهُ وَعْدَهُ، وَنَصَرَ عَبْدَهُ، وهَزَمَ الأحْزَابَ وَحْدَه
Vid varje platå säger man ”Allahu Akbar” tre gånger och därefter säger man:
Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah. Han är en och Han har ingen vid Sin sida. Till Honom hör Herraväldet och all pris och Han är kapabel till allting. Vi återvänder ångerfulla inför vår Herre, i ett tillstånd där vi dyrkar och lovprisar vår Herre. Allah uppfyllde Sitt löfte[1], Han hjälpte Sin tjänare, och Han ensam besegrade al-Ahzâb[2].
Lâ ilâha illallâhu wahdahu lâ sharîka lah, lahul-mulku, wa lahul-hamdu, wa Huwa 'alâ kulli shay´in qadîr, âyibûna, tâ´ibûna, 'âbidûn, lirabbinâ hâmidûn, sadaqAllahu wa'dah, wa nasara 'abdah, wa hazamal-ahzâba wahdah.
Al-Bukhârî 7/163 nr 1797, Muslim 2/980 nr 1344. Profeten (ﷺ) brukade säga detta när han återvände från ett slag eller från Hadj och ’Umrah.
1. Att låta religionen segra.
2. De som samlats under slaget vid Khandaq.