"Må Allah älska den som älskar Hussein"

"Må Allah älska den som älskar Hussein"

Profeten Muhammad (sallallahu alayhi wa sallam) hade två barnbarn som han älskade väldigt djupt. Hassan och Hussein hette de. Deras föräldrar var Ali och Fatimah det vill säga kusin och dotter till Profeten själv. (Må Allahs pris och fred vara över honom och hans familj)

Både Hassan och Hussein har en speciell plats i muslimernas hjärtan och Profeten själv har berättat att: "Hassan och Hussein är de främsta ungdomarna i Paradiset" (Tirmidhi: 3781). Och för Hussein bad Profeten om Allahs kärlek för alla som älskar honom, han sade: "Hussein är en del av mig och jag en del av honom. Må Allah älska den som älskar Hussein..." (Tirmidhi: 3775).

Året var 40 efter Hijrah, och Ali (radiyallahu anhu), var kalif i staden Kufah när han brutalt mördades. Hans äldsta son, Hassan, tog över kalifatet tills det genom fredsavtal lämnades över till Mu'awiyah (radiyallahu anhu) som skulle bli muslimernas ledare under 20 år. Under Mu'awiyahs tid som kalif spreds islam till stora delar av Europa, Afrika och Asien. När Mu'waiyah dog år 60 (e.h) övergick makten till sin son, Yazid. Det fanns dock en hel del personer på den tiden som var mycket bättre och rättfärdigare än Yazid. Ja, flera av följeslagarna levde på den tiden och bland dem var Hussein. Folket i Kufah var missnöjda med att Yazid blev kalif, så de skickade brev till Hussein där de lovade att om han kom dit och tog över så skulle de genast avlägga trohetseden till honom. Flera följeslagare motsatte sig att han skulle bege sig dit, till exempel Ibn Abbas, Ibn Umar, Abu Sa'id al-Khudri och Abdullah ibn uz-Zubayr (radiyallahu anhum). Efter 500 brev kunde Hussein inte låta bli längre utan fattade beslutet att resa dit trots sina trosfränders avrådan.

Yazid fick reda på vad som höll på att ske och skickade Basrahs ledare, Ubaydullah bin Ziyad, till Kufah för att stoppa folket från att ansluta sig till Hussein. När Hussein nått fram till det ställe i Irak som kallas "Karbala" så hade folket där redan övergett honom och svikit sina löften. Kvar stod han med 70 soldater mot en armé på flera tusen som var lojala till Ubaydullah. Den 10:e Muharram år 61 (e.h.) är det datum då den stora armén dödade Hussein och flera av hans allra närmaste. Sedan den dagen har sanna sunnimuslimer alltid vidhållit att mordet på Hussein inte bara var ont och fel utan även tragiskt. Profetens (sallallahu alayhi wa sallam) barnbarn och ungdomarnas ledare i Paradiset hade mördats.

En villfaren grupp som kallas för "nawasib" skulle dock komma att glädjas över detta mord. Dessa människor var fientligt inställda inte bara mot Hussein utan mot den profetiska familjen, Ahl ul-Bayt, rent generellt. Sanna muslimer har alltid tagit starkt avstånd från denna grupp. Ingen sann muslim glädjs över mordet på Hussein. Och hur kan en muslim vara hatisk mot Ahl ul-Bayt? Det är ju den mest ädla av alla familjer.

I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att, trots att vi håller Hussein högt så får vi aldrig överträda Allahs gränser. Det finns tyvärr folk som gör detta just i sitt förhållande till Hussein radiallahu 'anhu. De har byggt en stor moské över hans grav i Karbala som de vallfärdar till, trots att Profeten (sallallahu alayhi wa sallam) sade: "Sannerligen brukade de som levde innan er göra sina profeters och rättfärdiga människors gravar till moskéer. Gör inte gravar till moskéer, jag förbjuder er från det!" (Musannaf Ibn Abi Shaybah: 7546): Profeten (sallallahu alayhi wa sallam) skickade till och med iväg Husseins egen far, Ali, för att jämna alla upphöjda gravar med marken (Muslim: 969). Skälet till det är att gravar som upphöjs - och i synnerhet om man gör dem till moskéer – ofta leder till folk börjar tillbe och dyrka de som begravts där. Ja detta är precis vad som har skett med Hussein. Folk slaktar offerdjur till hans grav, medan Husseins egen far, Ali, har berättat att Profeten (sallallahu alayhi wa sallam) har sagt: "Allahs förbannelse vilar över den som slaktar till någon annan än Allah" (Muslim: 1978). Så, medan kärleken till Hussein leder till att Allah älskar en, så gör ens offerslakt till honom att Allahs förbannelse drabbar en!

Andra går så långt att de åkallar Hussein och söker hjälp från honom trots att Profeten (sallallahu alayhi wa sallam) har sagt: "Den som åkallar någon annan än Allah och dör kommer att komma till Helvetet" (Bukhari: 4497). Att ha kärlek till Hussein och andra rättfärdiga leder till att man får vara med dessa i Paradiset, men när man åkallar dem så berövas man allt detta. Hussein var en sann muslim som inte dyrkade någon annan än Allah. Om han visste att folk dyrkade honom så skulle han ta starkt avstånd från dem.

Om vi verkligen älskar Hussein, som varje muslim måste göra, så ska vi ta honom som en förebild och följa honom i det goda han gjort, vilket görs allra bäst genom att följa hans morfar, vilket är vår ärade Profet Muhammad (sallallahu alayhi wa sallam), som sade: "En person kommer att vara med den han älskar [på Domedagen]" (Bukhari: 6169)

Må Allah förena oss med Hussein, hans pappa och morfar i Paradiset!
 

Artiklar

Relaterade inlägg