Herren, ar-Rabb – ett av Allahs namn

Ett inlägg av Yosuf Abdul Hamid -

Herren, ar-Rabb – ett av Allahs namn

Detta namn, Herren eller ar-Rabb, nämns över 900 gånger i Koranen. Betydelsen  av detta namn är Skaparen, Ägaren och Den som styr. Han skapade himlarna och jorden och allt som finns däri. Han kontrollerar och äger hela skapelsen. Inte en atom rör sig utan Hans vilja. Han sörjer för hela sin Skapelse genom att förse dem med det de behöver för att kunna leva. Alla gåvor de har – vilka är fler än vi kan räkna upp – är från Honom, Herren.

Han är Den som ger och tar, vägleder och vilseleder. Han vägleder sina troende tjänare ut ur mörkret till ljuset och fyller deras hjärtan med tro. Han underlättar deras svårigheter och skyddar dem från det som hindrar deras färd mot Honom. Hela skapelsen är i behov av Honom medan Han inte är i behov av något. Vi finner i Koranen att profeterna oftast brukade åkalla Allah med just detta namn; Herren, ar-Rabb. Kanske beror det på att allt vi är i behov av – som vägledning, skydd, försörjning osv. - omfattas av detta namn.

Vi påminner oss dagligen om detta namn när vi läser al-Fatihah i bönen:

”All lovprisning tillkommer Allah, världarnas Herre.”  [Koranen 1:2]

När vi står inför Allah i bönen bör vi stå som ödmjuka tjänare inför vår Herre. Vi står inför vår Herre som vi är i behov av i alla angelägenheter, Den som vägleder, Den som ger och tar, Den som vi vänder oss till i åkallan. Vi bör stå inför vår Herre med ett närvarande hjärta, noggranna och eftertänksamma med allt vi säger och gör. Försjunkna i det vi säger till vår Herre.

När vi bugar oss i rukû’  påminns vi också om detta namn, ar-Rabb, när vi säger subhâna Rabbi al-adhîm - Fri är min Herre från alla brister, Den Mäktige. Detta bör öka vår underkastelse och ödmjukhet inför Allah.

När vi sedan faller ned i sudjûd  påminns vi också om detta namn när vi säger subhâna Rabbi al-a’lâ - Fri är min Herre från alla brister, Den Högste.

Vi har uppmanats att åkalla Allah mycket när vi är i sudjûd, och innan vi gör det påminns vi om detta namn, Herren, och dess innebörd. Det bör få vårt hjärta att bli ännu mer närvarande i bönen och att vi blir än mer försjunka i vår åkallan.

Låt oss sträva efter att ha betydelsen av detta namn i åtanke när vi åkallar Herren och när vi nämner detta namn i vår bön.

 

Artiklar

Relaterade inlägg