Nycklar till gott del 1 (av 2) – vilken dörr öppnas genom dig?

Profeten ﷺ sade:

”Bland människor finns det de som är nycklar till gott och lås för ont. Och bland människor finns det de som är nycklar till ont och lås för gott. Salig är den som Allah gör så att gott öppnas genom hans händer, och olycka över den som Allah gör så att ont öppnas genom hans händer.”

Denna hadith delar inte in människor efter status, kunskap eller yttre framgång, utan efter vilken påverkan de har. Alla människor blir på något sätt kanaler. Frågan är inte om vi påverkar, utan hur.

Genom vissa människor öppnas dörrar till:
•    goda handlingar
•    lättnad
•    hopp
•    vägledning

Genom andra öppnas dörrar till:
•    synder
•    splittring
•    skada
•    förtvivlan

Och eftersom människan blir orsak, får hon också del av belöningen eller bördan, beroende på vilken dörr hon hjälper andra att gå igenom.

Hadithen tvingar oss till självrannsakan:
•    Vad öppnas genom mig?
•    Gör jag det lättare eller tyngre för människor att göra gott?
•    Blir min närvaro en väg till ljus och gott, eller en ursäkt till mörker och destruktion?

Profeten ﷺ beskrev samma princip från ett annat perspektiv när han såg ett begravningståg. Han sade då om personen som skulle begravas: 

”En som finner vila och en som andra finner vila från.”

När följeslagarna frågade vad det betydde, svarade han ﷺ:

”Den troende tjänaren finner vila från världens möda och dess plågor och går till Allahs barmhärtighet. Och den syndige tjänaren – från honom finner människorna, länderna, träden och djuren vila.”

Detta är en djupt skakande beskrivning som delar upp alla människor i två kategorier. 
Vissa människor lämnar efter sig saknad, bön och tårar.
Andra lämnar efter sig lättnad och tystnad.
Inte för att livet varit lätt eller svårt, utan för att deras liv antingen bar eller tyngde omgivningen.

Haditherna speglar varandra:
•    Nyckel till gott: när du lever sprids gott – när du dör sörjs du och får vila genom Allahs nåd
•    Nyckel till ont: när du lever sprids skada – när du dör finner skapelsen vila

Till sist återstår en obekväm men nödvändig fråga:
Var livet lättare eller tyngre att leva genom mig?