Skolskjutningen i Örebro – en mörk milstolpe i Sveriges historia

En nation i sorg

Den 4 februari 2025 skakades Sverige av en tragedi som vi aldrig trodde skulle kunna ske här. Tio människor mördades i en skolskjutning på Campus Risbergska i Örebro. Våra hjärtan går ut till de drabbade och deras familjer, till skolan och dess elever, till invånarna i Örebro och till alla i samhället som idag känner chock, sorg och bestörtning.

Detta är en mörk milstolpe i Sveriges historia. Vem hade kunnat föreställa sig att en skolskjutning, något vi tidigare bara sett på avstånd i USA, skulle kunna ske i "trygga Sverige"? Men sanningen är att vårt samhälle förändras – och inte till det bättre. Vi såg över 30 sprängdåd i januari, skjutningar och mord fortsätter att öka, och nu detta.

Vart är Sverige på väg?
Frågan vi alla måste ställa oss är: Vad händer med Sverige? Vad gör våra politiker, särskilt de som gick till val på att de skulle få "ordning på Sverige"? Statsminister Ulf Kristersson har själv sagt att regeringen har tappat kontrollen över landet. Vad signalerar det till medborgarna? När våra ledare talar om kaos och laglöshet, kan det trigga vissa individer att "ta lagen i egna händer"? Kan det elda på hat och extremism? Nu rapporteras det att gärningsmannen i Örebro kan ha ropat "Ni ska ut ur Europa" under dådet. Är detta då ett hatbrott? Ett rasistiskt terrordåd?

Hade förövaren varit muslim, eller ens misstänkts vara det, hade vi redan från första minut hört ord som "misstänkt terrordåd" och "islamistiska motiv". Vi minns hur snabbt medierna och "experterna" pekade mot muslimer när Anders Behring Breivik massmördade i Norge, direkt efter dådet innan några fakta framkommit – trots att han visade sig vara en högerextremist. Då blev det helt plötsligt tal om psykisk ohälsa istället. Varför detta hyckleri?

Muslimer i Sverige – en utsatt grupp i ett hårdnande klimat
Muslimer i Sverige har länge känt av en hårdnande retorik. Under de senaste åren har vi sett en eskalerande avhumanisering av muslimer i både politiken och media. Det talas om oss som ett "problem", ett hot mot svensk kultur och identitet. Islamofobi har normaliserats, moskéer har vandaliserats och muslimska barn trakasseras i skolan.

Hur påverkar detta den muslimska befolkningen kan man undra? Det skapar en känsla av utanförskap, rädsla och osäkerhet. Hur ska muslimer känna sig hemma i ett land där de ständigt ifrågasätts och misstänkliggörs? Samtidigt pratar politikerna om "bättre integration" – men hur ska någon vilja integreras i ett samhälle där de ständigt ses som en fiende?

Och som om det inte vore nog har vi den pågående tragedin i Gaza. Muslimer i Sverige har under månader bevittnat de värsta övergreppen på palestinier i modern tid. Vi har sett barn brännas levande, sjukhus bombas, hela familjer utplånas. Våra politiker har antingen varit tysta eller gjort klumpiga uttalanden som nonchalerar det mänskliga lidandet. Sverige kunde ha röstat för ett eldupphör i FN, men valde att avstå. Vad sänder detta för signaler till muslimska svenskar? Hur ska de känna förtroende för ett politiskt system som så tydligt visar att vissa liv är mer värda än andra? Hur påverkar det hela Sveriges framtid när en stor del av befolkningen känner sig alienerad och övergiven?

Vi måste våga tala om detta
Denna skolskjutning är en fruktansvärd tragedi. Men vi kan inte ignorera de frågor den väcker. Vi kan inte låtsas som att vi lever i ett isolerat vakuum där hat, rasism och politisk retorik saknar konsekvenser. Vi måste ställa oss de svåra frågorna:

• Har den hårdnande retoriken mot muslimer och invandrare bidragit till detta klimat?
• Har den avhumanisering vi sett i politiken och medierna normaliserat våld?
• Vad gör vi för att återupprätta en känsla av gemenskap, trygghet och tillhörighet i vårt land?

Sverige befinner sig vid ett vägskäl. Vi kan välja att fortsätta längs den mörka stig vi nu är på, eller så kan vi vända om. För att göra det krävs att vi vågar se verkligheten för vad den är, vågar tala om de obekväma sanningarna och vågar stå upp för ett samhälle där alla människor – oavsett bakgrund – känner sig trygga och värdefulla.

Låt oss hedra offren genom att inte blunda för dessa frågor. Låt oss hedra dem genom att arbeta för en framtid där hat och våld inte längre får styra vårt samhälle.