Sverige vädjar om hjälp!

Med anledning av den senaste tidens Koranbränningar som skapat starka reaktioner runt om i världen, gick före detta statsministern Magdalena Andersson ut och bad svenska folket om hjälp. 

”Men här kan även alla svenskar också hjälpa till, dels genom att bidra till att lugna ner stämningen, dels genom att de som har kontakter i den muslimska världen kan berätta hur det fungerar i Sverige…”

Jag är inte så säker på att Magdalena Andersson vill att svenska muslimer ska berätta om hur det fungerar i Sverige, men mer om det senare. Först några ord om att hon ber svenska folket om hjälp att lugna ner stämningen. Något som även nuvarande statsminister Ulf Kristersson uttryckt då han sa: 

”Alla behöver bidra till att kyla ner temperaturen”

Låt oss backa tillbaka till våren 2022. Den heliga fastemånaden Ramadan har inträffat, en månad som högaktas av en miljard (!) muslimer världen över. En månad som präglas av goda gärningar, hjälp till fattiga, solidaritet, stärkta släkt- och vänskapsband samt fasta från allt skadligt och ont. Under denna heliga månad ger svensk myndighet tillstånd till en fanatisk rasist att bränna den heliga Koranen i områden där många muslimer bor, samt göra manifestationer där han i megafon vräker ur sig hets och hat mot muslimerna som bor i området. Områden som redan är drabbade av fler trauman än de någonsin kommer kunna bearbeta. 

Människor över hela världen reagerar med bestörtning, chock och fasa. Vem ger tillstånd till något sådant, mitt i en helig religiös månad? Till och med Kina och Ryssland, som inte direkt varit kandidater till årets muslim-kramare, reagerar.

Var var Magdalena Andersson och Ulf Kristersson då - när hela det muslimska samhället i Sverige, och världen, bad om att detta inte kan få inträffa, och att det skulle upphöra när det väl inträffat? Nej, då fanns ingen tanke på att kyla ner temperaturen på den brinnande elden.

Nu, när Sverige anser sig "felbehandlat", vill Magdalena Andersson ha hjälp av samma människor som under sin heliga månad fick se sin heliga skrift brännas - under polisbeskydd och på skattebetalarnas bekostnad dessutom. Inga problem, vi ställer upp. Igen! 

Magdalena Andersson vill ha hjälp med att vi ska berätta "hur det fungerar i Sverige…” Varsågod, här kommer ett axplock: 

När liknande händelser eller oroligheter äger rum så är man alltid snabb att be om hjälp att lösa olika situationer. Lokalpolisen, representanter från kommunen eller andra myndigheter har många gånger vänt sig till muslimska föreningar, församlingar och eldsjälar för att få hjälp och stöd. Inte minst under ”Paludan-oroligheterna”. När dessa då rider ut och räddar situationen genom att anordna manifestationer och aktiviteter så undrar man vad de får för hjälp i gengäld? 

När det påtalas att det behövs större lokaler till föreningar som i årtionden arbetat för att förbättra de utsatta områdena, så möts det av tystnad och en enorm ovilja att hyra ut till dessa föreningar. Vi skulle kunna räkna upp tio områden på rak arm där muslimer sedan länge inte ens får plats för att utföra fredagsbönen, utan tvingas be utomhus, även under vintern. Detta är alltså skattebetalande invånare som inte ens kan få tillgång till att hyra en bönelokal som är tillräckligt stor. Att få möjlighet att köpa mark och få tillstånd att bygga en moské som möter behoven är det inte ens tal om.

Så fungerar det i Sverige, Magdalena Andersson. 

När det osar frustration bland ungdomarna i utsatta områden och grov kriminalitet vänder upp och ner på de boendes tillvaro, så räknar man i Sverige med ideella föreningars och eldsjälars hjälp.  När Sverige står handfallet och grov extremism sprids så är det inte staten eller myndigheter som vänder på trenden, det är återigen eldsjälar och församlingar som rider ut till räddning. Vi måste ha i åtanke att dessa eldsjälar inte på något sätt varit med att skapa denna negativa utveckling som de kämpar för att vända, men vad får de tillbaka för sina enorma uppoffringar? 

Många föreningar får sina lokaler nedstängda. Vissa möts av chockhöjda hyror. En del eldsjälar möts av häxjakt, svartmålning och försök till karaktärsmord som tack. 

Så fungerar det i Sverige, Magdalena Andersson. 

När svenska muslimer påtalar hur islamofobin och hatbrotten mot muslimer gör att de känner sig extremt utsatta och att brännandet av deras heliga bok upplevs som en försmak av våld riktat mot muslimer, så möts de inte av samma förståelse som andra minoriteter som varit historiskt utsatta. Muslimerna möts i stället av att elden till varje pris måste hållas flammande - i yttrandefrihetens namn. Detta gäller dock inte alla! När den för judarna heliga Toran skulle brännas (vilket är förkastligt) så var det inte lika självklart att detta skulle beviljas och ges polisbeskydd. Ansökan fastnade (med all rätt) ”i byråkratin” som det hette.

Så fungerar det, Magdalena Andersson. 

Man kan nämligen välja att gömma sig bakom fina slogans som ”yttrandefrihet”, eller så kan man se saker för vad de verkligen är. Dessutom vet vi alla att yttrandefriheten, som ingen har för avsikt att inskränka mot, inte på något sätt är total. Den är begränsad och ska vägas mot andra saker som hets mot folkgrupp osv. 

Judiska Centralrådet kunde se detta för vad det verkligen är, och kallade koranbränningen utanför Turkiets ambassad i Stockholm för en ”islamofobisk hatmanifestation” och jämför händelsen med Nazitysklands bokbål!

”Man började bränna ord och böcker, och det slutade med att man brände människor. Vi vet vad som kan hända och därför måste vi höja våra röster” säger ordföranden. 

”Det finns en naivitet och en bristande förståelse för vad den här typen av handlingar väcker för reaktioner” säger hon vidare. 

Just denna naivitet blir så uppenbar när vi muslimer ombeds hjälpa till efter att svensk myndighet gett tillstånd till det som jämförs med Nazitysklands bokbål! Samtidigt förvånas man något oerhört när detta påtalas. Ty i Sverige kan koranbränningen enbart förstås som ett tecken på hur väl vår demokrati fungerar. Ingenting annat. 

Så fungerar det i Sverige Magdalena Andersson. 

Hur fungerar det i vårt grannland Finland då, som också är en stolt demokrati med yttrandefrihet, kanske man undrar? Jo, i Finland verkar man kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt:  

 ”Hos oss är det inte vanligt att uttrycka sin yttrandefrihet genom att bränna Bibeln eller Koranen under demonstrationer. Det här är inte ett beteende som automatiskt skulle skyddas, eftersom det i grunden är kriminaliserat”, säger Kimmo Nuotio, professor i straffrätt vid Helsingfors universitet

”Här skulle bränningen strida mot lagen och tolkas som hets mot folkgrupp och brott mot trosfriden”, säger överkommissarie Hans Snellman.

Hoppsan! Man kan alltså ha både demokrati och yttrandefrihet och samtidigt skydda utsatta grupper och troende människor? 

– ”De är grundlagsenliga rättigheter också i Finland. Men olika intressen ska vägas mot varandra. Och yttrandefriheten är inte ovillkorlig, det finns gränser”, säger Hans Snellman vidare. 

Yttrandefriheten är inte ovillkorlig i Sverige heller. Men i Sverige vill vi vara lite finare, lite bättre. Vår yttrandefrihet ska, som det nämnts, vara starkare än Frankrikes, Danmarks och andra länder, som förbjudit liknande aktioner. Sverige ska tydligen vara någon sorts yttrandefrihetens epicentrum. 

Argumentet som används är att om vi tummar på någon sorts total yttrandefrihet, som vi alltså inte ens har, så kommer vi förlora den helt. Vilket är hittepå. Vi begränsar den i andra sammanhang, med all rätt. Men när det kommer till islam och muslimer är det fri gata. 

Så fungerar det i Sverige, Magdalena Andersson. 

Hat och fientlighet mot muslimer är inget nytt fenomen, utan har existerat i Europa och i Sverige under hundratals år. Negativa och stereotypa föreställningar om muslimer bottnar i medeltida kristna idéer som förmedlats vidare genom historien och ändrat skepnad beroende på teologiska, sociala och politiska sammanhang. Dock har det skett ett ökat negativt fokus på muslimer i Sverige från 1980-talet och framåt. (Källa)

Enligt Nationalencyklopedin kan islamofobi definieras som en ”rädsla för islam, överdrivna föreställningar om att islam är en religion som leder till negativa beteenden och att muslimers närvaro i ett samhälle utgör en fara”.  

I en rapport skriven på uppdrag av Diskrimineringsombudsmannen (DO) står att läsa att: 

”Islamofobin uttrycks exempelvis ihot, våld, nedsättande blickar, hatbrott, glåpord, mediala påhopp, sämre möjligheter att få anställning eller trakasserier i skolan. Kvinnorna som bär slöja får, enligt de studier som nämndes ovan, stå ut med att bli uttittade, mottaga hot eller höra glåpord i det offentliga rummet. Förmodade muslimer får lägre svarsfrekvens än de som inte förmodas vara muslimer när de söker arbeten eller förvärva företag... Muslimska organisationer får utstå hot och vandalisering och förmodade muslimer utsätts för hatbrott i form av hot och våld." (Källa)

Medier har som vi vet en stor betydelse för vår förståelse av omvärlden. Många får sin information och bildar sina uppfattningar baserat på vad som rapporteras i olika medier, samt att medier visar vad som är normalt och icke-normalt, önskvärt och icke-önskvärt.  Flera medieforskare har kommit fram till att en negativ och stereotyp bild presenteras av islam i medierna. Både i tryckt media, i morgon- och kvällstidningar, i teve och i populärkultur, framträder ofta en negativ eller stereotyp bild av muslimer och islam, där religionen och dess utövare framställs som fanatisk och våldsam. Detta ställs i sin tur i motsatsställning till vad som påstås vara centrala värden i det svenska samhället, som demokrati, tolerans, och jämlikhet. 

Grupper i samhället delas upp i ”vi och de”, där det främmande anses avvikande och icke-önskvärt. Medias bild av islam uppvisar ofta ett språk där muslimer blir till ”de andra” och alltså separeras från svenska samhället. ”Det svenska” står till exempel för modernt, fritt och jämställt, medan till exempel ”muslimskt” står för traditionellt, förtryckande och patriarkalt. (Källa)

Så fungerar det i Sverige, Magdalena Andersson. 

Vi är duktiga på att se ner på andra länder och deras ”desinformation” om Sverige. Vi kallar dem underutvecklade, diktaturer, icke-demokratier och annat som anspelar på den svenska överheten och moraliska överlägsenheten.  Vad ska vi då kalla svensk medias felaktiga rapporteringar om islam och muslimer? Häxjakt och svartmålning av svenska muslimer med vaga påståenden som inte backas upp? Hyckleri?

Studier har visat hur muslimer och islam skildras i svensk och västerländska medier, och bilden är i hög grad samstämmig: muslimer skildras negativt och stereotypt, förknippas med våld, terrorism och förtryck och uppfattas som motsatsen till ”majoritetssamhället”. Muslimer beskrivs som något annorlunda och som ett hot – socialt, politiskt, ekonomiskt, men också kulturellt och religiöst. (Källa)

Så fungerar det i Sverige, Magdalena Andersson. 

Vi påstår att vi har en total yttrandefrihet i Sverige som vi måste försvara med hets mot folkgrupp och hat. Vi påstår även att vi är fria inte bara vad gäller vår yttrandefrihet, utan även religionsfrihet och frihet att göra våra egna val. 

Många muslimer minns när dåvarande statsminister Stefan Löfven gick ut och läxad upp oss fria människor att i Sverige hälsar man minsann inte på varandra som man vill!

”Man tar både kvinnor och män i handen”, sade han i riksdagens frågestund.

Att människor skulle ha rätten att själva bestämma över sin kropp gäller alltså inte muslimska kvinnor? Och män. 

Nuvarande Energi- och näringsminister Ebba Busch undrade under oroligheterna som uppstod till följd av Koranbränningarna varför polisen inte sköt skarpt och ställde sig frågan: 
"Vi har minst 100 skadade poliser och den stora frågan som borde ställas är; Varför har vi inte minst 100 skadade islamister…?”  Ett uttalande hon med all rätt fick skarp kritik för. 

Vi har politiska partier som gör karriär av anti-muslimska budskap. Det går en våg av antimuslimska budskap över Europa som smittar av sig på etablerade politiska partier.  ”Islam är en avskyvärd religion”, säger sverigedemokraten Richard Jomshof.

Det kanske kan vara svårt för den som inte står på den sida som får motta hat och hot att förstå hur utbredd islamofobin faktiskt är i Sverige. Och att det inte görs tillräckligt för att motverka den. I DOs rapport kan vi läsa: 

”Att diskutera islamofobi som ett problem när det offentliga samtalet är som bäst upptaget att varna för islam och muslimer, är kanske inte helt vindkänsligt.  Det är lite som att gå emot antisemitismen på 1920-talet eller att som vit ta strid med den rasistiska maktordningen i Förenta staterna på 1950-talet, då man riskerade att bli brännmärkt som ”judelakej” respektive ”niggerlover”. Idag kallas det ”islamkramare”.

Ingen munter läsning direkt, men -Så fungerar det i Sverige, Magdalena Andersson. 

För många muslimer är allt detta inte enskilda och separata incidenter som passerar förbi i mediebruset. För oss muslimer är det en sammantagen verklighet där alla dessa incidenter bidrar till att fylla bägaren. 

Listan på hur olika saker fungerar, eller rättare sagt inte fungerar i Sverige, kan göras lång. Det är inget vi ämnar berätta för människor utanför Sverige. Vi skäms nämligen över dessa saker. Däremot berättar vi gärna för er som sitter i en position att förändra saker, hur vi upplever att det är att leva i Sverige år 2023. 

Sverige är landet vi är födda i, många av oss är etniska svenskar. Vi minns det Sverige vi växte upp i på 70-, 80- och 90-talet. Vi minns när vi var utomlands och med stolthet kunde säga att vi är svenskar från Sverige. När det mottogs med en sorts vördnad för vad Sverige en gång stod för. Idag möts vi av blickar som säger stackars er, att ni bor i ett sådant hemskt land. Vad gör ni där? 

I rapporten från BRÅ står att läsa: 

”Det finns flera dimensioner att beakta när det gäller konsekvenserna av både hatbrott och andra uttryck för islamofobi. För individen finns dels de mer direkta konsekvenserna, såsom chock, oro och rädsla, dels konsekvenser på längre sikt, såsom sjukskrivning, depression, att man undviker vissa platser eller att man döljer sin religiösa tillhörighet. För vissa fungerar upprepad utsatthet som en nednötningsmekanism som leder till uppgivenhet och utanförskap. Det gäller för både kvinnor och män”.

I BRÅs material framkommer även att utsatta kan drabbas av en form av identitetskris, när bilden av vem som är svensk begränsas till den vita majoritetsbefolkningen, trots att de fötts och levt hela sitt liv i Sverige. 

Vi läser vidare från rapporten att utsatthet för brott och diskriminering leder till försämrade livsvillkor för muslimer. Islamofobi kan också leda till begränsningar av religionsfriheten för muslimer. Moskéer kan exempelvis ha svårigheter att få teckna försäkringar, på grund av en upplevd risk för brott, och kan därför tvingas stänga.

Ytterligare exempel är beslut om förbud mot religiösa uttryck (såsom att bära slöja i skolan eller att be på jobbrasten). Således är islamofobi ett hot mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Så ser det ut i Sverige, Magdalena Andersson. 

För att få en sammanfattning av hur det känns att leva i Sverige för många muslimer kan vi läsa från ovanstående rapport: 

”De forskningsresultat som finns, påvisar ett återkommande mönster: islamofobiska kränkningar är utbredda och drabbar en betydande del av alla muslimer. Flera studier tyder också på att det är relativt vanligt att som muslim utsättas för mikroaggressioner - vilket är ett nästan omärkligt aggressivt beteende i ord, förhållningssätt eller handling som kan uppfattas som kränkande, hotfullt eller avståndstagande av personer i utsatta grupper - samt att vardagsrasism är ett reellt problem för många. 

Islamofobiska brott och kränkningar sker ofta på platser där människor råkar sammanstråla, som i kollektivtrafiken eller i butiker. Med vardagsrasism menas gnagande, irriterande, utmattande, till synes små orättvisor som kopplas till en minoritetstillhörighet och som förekommer så ofta att de nästan tas för givna.”

Så här ser det ut för många muslimer i Sverige, Magdalena Andersson. 

Ovannämnda rapporter nämner många fler negativa konsekvenser av allt detta. Som att det leder till ökad segregation och utanförskap. Hur det är kvinnor som är mest utsatta - trots att man i Sverige påstår sig värna extra mycket om dem. Om brott mot moskéer och församlingslokaler och vad allt detta får för konsekvenser för individen och samhället.   

I en studie där 106 muslimska församlingar ingick hade 59 procent någon gång utsatts för någon form av fysiskt angrepp, 45 procent hade utsatts för minst ett sådant 2017, och 15 procent hade utsatts mer än tio gånger under 2017. Därtill hade 6 procent någon gång utsatts för anlagd brand och 12 procent för försök till anlagd brand. 

I Sverige råder grundlagsskyddad religionsfrihet och därmed rätten att fritt utöva sin religion, ensam eller tillsammans med andra. Samtidigt framgår av såväl studien från BRÅ som tidigare studier att muslimer som aktivt utövar sin tro riskerar att utsättas för islamofobiska hatbrott.

Flera intervjupersoner i studien upplever att det under senare år har blivit svårare att leva som muslim i Sverige och att man från vissa håll aktivt motarbetar muslimers rättigheter.  Det handlar bland annat om arbetsgivare som beslutar om böneförbud på arbetstid, trots att ett sådant generellt förbud strider mot såväl Europakonventionen som grundlagen. 

Det handlar också om lokala försök att besluta om slöjförbud i skolan, även det i strid med ovan angivna bestämmelser. Det framkommer i BRÅs studie att en konsekvens av detta alltså är att personer väljer att begränsa sig i sin religionsutövning genom att till exempel ta av sig slöjan, eller att inte berätta om sin religiösa tro för att undvika att utsättas för islamofobi. 

Vi hoppas att ni börjar förstå hur det fungerar i Sverige. Och att det faktiskt inte är okej!  

Mikael Tofvesson på Myndigheten för psykologiskt försvar har på sistone uttalat sig i media. Han beskriver hur det just nu pågår en ”desinformationskampanj” världen över för att framställa Sverige som ett ”islamfientligt land”.

Behöver Sverige verkligen hjälp av andra för att framställas, och uppfattas så? Är det ”desinformation” när vi påtalar att Sverige många gånger uppfattas som islamfientligt? 

Vi hoppas att det ska komma riktiga kraftansträngningar från er som sitter i position att göra förändringar. Inom många olika områden!

Många av oss har tappat hoppet, men vi skulle inget hellre se, än att ni motbevisar oss i det.