Islams historia i Sverige (del 1) - Vikingarna

Om man i dessa dagar läser nyhetstidningar eller tidskrifter, lyssnar på vissa politiker, kollar på sina sociala medier eller hör vad allt för många vanliga människor tror, så är det lätt att få intrycket av att islam är en ny och främmande religion i Sverige. Det talas om olika aspekter av islamisk troslära (aqidah) eller rättslära (fiqh), vanligtvis förvrängda antingen av fientliga icke-muslimer som inte har något intresse av fredlig samexistens eller av okunniga muslimer, som okända, främmande eller oönskade. Det är lätt att känna sig som muslim som om man inte hör hemma här. Men är verkligen islam så främmande i Sverige?

I denna artikelserie ska vi, insha Allah, gå igenom islams historia i Sverige och dess djupa rötter i den svenska mullen.

Redan under vikingatiden förekom kontakter mellan det som nu är Sverige och den muslimska världen, i synnerhet det abbasidiska kalifater och Andalusien i nuvarande Spanien. Vikingarna kallade de muslimska regionerna för ”Särkland”, ett namn som i en teori antas komma från det arabiska ordet för ”öst”, sharq (شرق) , och därför betyda ”Österland”, eller från namnet på långa klädesplagg för män ”särk”, motsvarande de jubbas eller thoubs som vikingarna såg muslimerna vara klädda i. På flera runstenar nämns vikingar som rest till ”Särkland” och dött där. Den abbasidiske rättslärde (faqih) och resanden sheikh Ahmad bin Fadhlan mötte vikingar i nuvarande Ryssland, som han kallade ”ar-rus”, möjligen från Roslagen norr om nuvarande Stockholm, och ”al-barindjâr”, väringar, som avsåg vikingar från nuvarande Sverige.

Vikingarna började som krigare, men bytte sedan till fredligare syften som handel, främst av silver, pälsar, honung, elfenben och fisk. Vid ett tillfälle stötte han på ett helt samhälle, över 5000 av dessa som hade konverterat till islam och byggt en moské av trä. De beskrevs som långa, ljushåriga och kraftfulla. Arkeologiska fynd i Sverige visar även de band vikingarna hade med muslimer i form av många föremål från nuvarande Mellanöstern, mycket mynt, glas och annat. En vikingagrav som hittades i Sverige stack dock ut: en kvinna som var begravd, och inte bränd, som vikingarna brukade göra med sina döda, och en ring med ”Allah” inskrivet, som kan visa på att muslimer levde här även under denna period. Arkeologen Annika Larsson vid Uppsala universitet spekulerar även i att vikingarna påverkades av islamiska koncept av akhira, som evigheten och existensen av Paradiset.

Vikingar attackerade vid ett par tillfällen muslimska Andalusien, men flera bosatte sig även där och konverterade senare till islam. De blev kända för osttillverkning och levererade högkvalitativ ost till de då muslimska städerna Sevilla och Cordoba (Qurtubah). Ja, kanske åt den store Korantolkaren imam al-Qurtubi själv svensk ost. Vem vet? Ledaren i Cordoba, Abdur-Rahman II, skickade även diplomatiska beskickningar till vikingarna i norr. De muslimska makthavarna och vikingarna upprätthöll goda förbindelser, något som senare kom att leva kvar i lokalt minne. På Domkyrkan i Lund finns en astronomisk klocka från tidig medeltid, där två muslimska figurer, troligtvis astronomer, finns avbildade. Forskaren Christian Etheridge, som besökt domkyrkan gjorde följande observation:

”Medan jag var i domkyrkan, gick jag över till den medeltida astronomiska klockan för att vänta på de rörliga figurerna och musiken som åtföljer varje timmes slag. Under min väntan märkte jag fyra snidade figurer som hade placerats i vart och ett av hörnen på klockans övre del. Figuererna hade exotiska kläder och en bar till och med en turban, som omedelbart förde tankarna till bilden av en arabisk astronom. Detta utmanade mitt tidigare antagande att muslimer i allmänhet hade framställts i ett negativt ljus i medeltida Skandinavien. Det verkade faktiskt som att det fanns en känsla av stolthet över att dessa figurer här skulle ha en framträdande plats inom murarna i en av medeltida Skandinaviens viktigaste kyrkliga byggnader.”

Det fanns en period redan tidigt i Sveriges historia där den muslimska påverkan var något självklart och som man till och med kände stolthet över. Precis som i många andra västerländska länder påverkades Sverige och svensk kultur och svenska seder av muslimsk kultur, praktik och kunskap. Arvet efter det lever ännu kvar och har format svensk kultur och Sverige som land som vi känner det idag. Banden mellan det tidiga Sverige och muslimerna var starkare än vad många har trott, så till den grad att det kan ha funnits en vikingatida muslimsk minoritet av konvertiter i det som nu är Sverige. Islamiska begrepp, både inom troslära, handel och konst påverkade de tidigaste svenskarna, och levde även delvis kvar.

I nästa text ska vi insha Allah behandla muslimer i det tidigmoderna Sverige.