Yttrandefrihet - eller vägen till polarisering och hatbrott?

Genom att gång på gång skildra en folkgrupp på ett negativt sätt, exempelvis som ett ondskefullt folkslag som vägrar arbeta och likt parasiter lever på sina (ariska) värdfolk, så påverkar man människors verklighetsuppfattning. Resultatet blir ett starkt polariserat samhälle där människan och individen ersätts med ”dom där andra”; de konstiga, de farliga, de som inte hör hemma i samhället. Man använder sig av en retorik och hatspråk för att skapa en gemenskap för vissa utvalda, för att sedan utestänga andra från denna gemenskap. 

Det vi ser nu är att historien upprepas, historien som vi fick lära oss aldrig någonsin skulle få upprepas. Man använder sig av språket och ett narrativ för att sakta men säkert avhumanisera en hel folkgrupp. När dessa inte längre ses som civiliserade människor värdiga att bo och leva i samhället, tar man oundvikliga steg mot hatbrott, våld och polarisering. Vi har gång på gång sett att förintelser och folkmord inte sker ur tomma intet. De föregås av en viss retorik, ett hatspråk, avhumanisering, karikatyrer, krav på förbud och demonisering. Vi såg det i Europa under världskrigen. Vi såg det i hjärtat av Europa på 1990-talet då folkmordet på muslimerna i Balkan föregicks av just dessa nationalistiska, demoniserande tongångar. 

När en känd svensk-dansk rasist pekar ut muslimer som samhällets stora problem, beskriver islam som något som inte kan existera i väst och bedriver en politik för att få muslimer att lämna dessa länder så känns retoriken igen. Minnen väcks till liv. Oron över hatbrott, våld och till och med mord gör sig påmind. Denna oro väcks inte av den som inte delar dessa minnen, ty offren minns längre än förövarna. Den väcks inte av den som inte sett sina bröder och systrar slaktas i Irakkriget, eller i Syrien där skolor, sjukhus och till och med flyktingläger bombades med tusentals och åter tusentals civila dödsfall. Den väcks inte av den inte sett sina bröder och systrar slaktas i Burma - män, kvinnor och barn. Listan kan göras lång. 

Vi talar i andra sammanhang om att yttrandefriheten måste sättas i en kontext. Att yttrandefriheten inte är total utan måste vägas mot en rad andra saker. Men när en hatisk rasist ges tillstånd att bränna muslimernas heliga bok, så förvånas vi över att muslimer reagerar med sorg och bestörtning. Vi förvånas att det ses som en provokativ hatisk handling och hets mot en folkgrupp som gått igenom väldigt mycket lidande. Vi misslyckas att se att det väcker minnen om krig, våld, förföljelse och folkmord. 

Varför ses det som en orimlig förfrågan när Sveriges muslimer efterlyser att denna handling måste sättas i sin rätta kontext, att det inte alls har något med yttrandefrihet eller ett motstånd mot den att göra? Att tillåta denna hatiska människa att hetsa och hota en folkgrupp som han vill fördriva är inte ett tecken på en stark yttrandefrihet, det är tecken på en svag medmänsklighet. 

Många muslimer uttrycker en stark oro över att politiker och andra som borde veta bättre, politiker som ska leda detta land med alla dess invånare, uttrycker sig med samma retorik och hatspråk som de högerextrema nationalisterna som har historiens blod på sina händer. Många undrar vart Sverige är på väg. 

En stor del av Sveriges muslimer är födda i Sverige. Svenska är vårt modersmål. Vi är svenska muslimer, många av oss är etniska svenskar. De flesta vi kommer i kontakt med är födda i Sverige, har gått på dagis och skola i Sverige och ser Sverige som sitt hemland. Vi arbetar som läkare, lärare, inom vården, kollektivtrafiken, myndigheter, som ingenjörer, It-tekniker, brandmän och poliser. Hur är det tänkt att Sveriges cirka en miljon muslimer ska känna sig som en del av samhället? Vi talar om integration samtidigt som vi under årtionden demoniserar och avhumaniserar en folkgrupp. Hatbrotten mot muslimer blir fler för varje år och polariseringen blir bara värre och värre. 

Man talar om att Sverige måste enas. Men hur kan hat och hets mot en stor folkgrupp som ständigt avhumaniseras och svartmålas leda till att vi blir mer enade? En folkgrupp som sedan de bjöds in till Sverige som arbetskraftsinvandrare har varit med och byggt upp Sverige. En folkgrupp som än idag är med och håller upp sjukvården och andra för samhället nödvändiga institutioner. En folkgrupp som funnits i Sverige så tidigt som på vikingatiden. Hur kan en retorik som hör hemma under andra världskriget leda oss framåt? 

Den enda vägen framåt för oss svenskar är att tillsammans bygga upp det här landet. Konflikter, hets och avhumanisering kommer inte leda till något annat än destruktion och splittring. Något alla förlorar på och som bara de hatiska extremisterna vinner på. Att försvara hets mot folkgrupp i yttrandefrihetens namn är inte heller en sund väg att gå för att skapa harmoni och samförstånd. Det är dags för oss alla att tillsammans enas mot extremister, vilka de än är.

Vi har stått i främsta ledet vad gäller att varna för och kämpa mot extremism, kriminalitet och utanförskap. Vi och många andra föreningar och eldsjälar har gjort mer än vår del, och det är vår ambition att fortsätta det arbetet. Övriga samhället behöver nu ta sitt ansvaroch stå i fronten mot bland annat högerextremister som utför bokbål och hetsar mot folkgrupp. 

Vi bör tillsammans även granska våra politiker och folkvalda och inte acceptera demonisering, avhumanisering, hatretorik och försök till att vinna billiga politiska poäng genom att så hat och splittring mellan oss. 

Till Sveriges alla muslimer säger vi: Ha tålamod. Vi förstår och delar frustrationen, oron och sorgen som ni känner, men våld och upplopp är inte från vår religion. Den stora majoriteten av Sveriges muslimer har agerat föredömligt, men det räcker med ett fåtal för att vi ska skuldbeläggas kollektivt. Ha det i åtanke. 

Denna individ som hetsar vill ha splittring, uppmärksamhet och upplopp. Det bästa vi kan göra är att ignorera honom. Gång på gång. Låt dessa händelser i stället bli en anledning till att vi lär oss mer om Koranen, reflekterar över dess budskap, och handlar enligt dess vägledning. Låt oss vända oss till vår religion, lära oss mer om den och praktisera den. Låt oss gemensamt försvara Koranen och visa upp islams vackra sidor till hela samhället. Profeten Muhammed ﷺ har lärt oss att vi ska vara som honungsbiet som är hårt arbetande, inte förstör det som kommer i sin väg och som alltid lämnar fina spår efter sig. Han ﷺ sade:

“Den troende är som ett bi: Den äter bara det goda och lämnar bara ifrån sig det goda. Om den sätter sig på en pinne tar den inte sönder den.” [Ahmed]

Vi kan göra vår röst hörd på sociala medier, föredömligt och med visdom. Vi kan skriva till politiker, media och andra med inflytande där vi uttrycker vårt missnöje och med ett gott ord förklarar hur detta skadar oss och hela samhället. 

Låt oss tillsammans sträva efter att leva i frid och harmoni. Alla vinner på det.