إِنَّ الصَّفَا وَالْمَرْوَةَ مِن شَعَآئِرِ اللّهِ
أبْدَأ بِـمَا بَدَأَ اللهُ بِهِ
لَا إِلَهَ إِلاَّ اللهُ اللهُ أكْبَرُ
لَا إِلَهَ إِلاَّ اللهُ وَحْدَهُ لَا شَرِيْكَ لَهُ، لَهُ الـمُلْكُ ولَهُ الـحَمْدُ، وَهُوَ عَلَى كُلِّ شَيءٍ قَديرٌ، لَا إلَهَ إِلاَّ اللهُ وَحْدَهُ، أَنْجَزَ وَعْدَهُ، وَنَصَرَ عَبْدَهُ، وهَزَمَ الأَحْزَابَ وَحْدَهُ
När Profeten (ﷺ) stod vid as-Safâ reciterade han:
”as-Safâ och al-Marwah hör till Allahs symboler.” [Koranen 2: 158]
Därefter sade han (ﷺ):
Jag börjar med det Allah började med.
Sedan började han med as-Safâ och klättrade upp för kullen tills han såg Kaba. Han vände sig mot den och sade:
Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah, Allah är störst.
Sedan sade han:
Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah. Han är en och Han har ingen vid Sin sida. Till Honom hör Herraväldet och all pris och Han är kapabel till allting. Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah, Han är en. Han uppfyllde Sitt löfte[1], hjälpte Sin tjänare, och Han ensam besegrade al-Ahzâb.”
Detta sade han (ﷺ) tre gånger och efter varje gång åkallade han Allah. Sedan gjorde han samma sak vid al-Marwah som han gjorde vid as-Safâ.
Innas-Safâ wal-Marwata min sha'â´irillâh.
Abda`u bimâ bad`-Allahu bih.
Lâ ilâha illallâh, Allahu Akbar.
Lâ ilâha illallâhu wahdahu lâ sharîka lah, lahul-mulku wa lahul-hamdu wa Huwa 'alâ kulli shay'in qadîr, lâ ilâha illallâhu wahdah, andjaza wa'dah, wa nasara 'abdah, wa hazamal-ahzâba wahdah.
Muslim 2/888 nr 1218.
1. Att låta religionen segra.
Åkallan då man står vid as-Safâ och al-Marwâ