اللَّهُمَّ بعِلْمِكَ الغَيْبَ وَقُدْرَتِكَ عَلَى الخَلْقِ؛ أحْيِني مَا عَلِمْتَ الحَيَاةَ خَيْراً لِي، وتَوَفَّنِي إذَا عَلِمْتَ الوَفَاةَ خَيْراً لي، اللَّهُمَّ إنِّي أسْألُكَ خَشْيَتَكَ فِي الغَيْبِ والشَّهَادَةِ، وأسْألُكَ كَلِمَةَ الحَقِّ فِي الرِّضَا والغَضَبِ، وأسْألُكَ القَصْدَ فِي الغِنَى والفَقْرِ، وأسْألُكَ نَعِيماً لا يَنْفَدُ، وأسْألُكَ قُرَّةَ عَيْنٍ لا تَنْقَطِعُ، وأسْأَلُكَ الرِّضَا بَعْدَ القَضَاءِ، وأسْألُكَ بَرْدَ العَيْشِ بَعْدَ الـمَوْتِ، وأسْألُكَ لَذَّةَ النَّظَرِ إلَى وَجْهِكَ، وَالشَّوْقَ إلَى لِقَائِكَ، فِي غَيْرِ ضَرَّاءَ مُضِرَّةٍ، ولاَ فِتْنَةٍ مُضِلَّةٍ، اللَّهُمَّ زَيِّنَّا بِزِيْنَةِ الإيْمَانِ، واجْعَلْنَا هُدَاةً مُهْتَدِينَ
Allah! Jag ber Dig vid Din kunskap om det dolda och Din förmåga att Skapa; att Du ska låta mig leva så länge livet är bra för mig och att Du tar mitt liv om döden är bättre för mig. Allah! Jag ber att jag ska frukta Dig i det dolda och i det öppna. Jag ber att jag ska säga sanningen när jag är glad och när jag är arg. Jag ber Dig om en medelväg i rikedom och i fattigdom . Jag ber Dig om gåvor som inte tar slut och lycka som inte upphör. Jag ber Dig att jag skall vara nöjd när det förutbestämda inträffat och jag ber Dig om vila efter döden. Jag ber om njutningen att få se Ditt Ansikte, samt längtan att få träffa Dig, utan att jag drabbas av svår olycka eller prövning som leder vilse [i detta liv och efter döden]. Allah! Försköna oss med trons skönhet och gör oss till vägledda vägledare.
Allahumma bi'ilmikal-ghayb wa qudratika 'alal-khalq ahyinî mâ 'alimtal-hayâta khayran lî wa tawaffanî ithâ 'alimtal-wafâta khayran lî, Allahumma innî as´aluka khashyataka fil-ghaybi wash-shahâdah, wa as´aluka kalimatal-haqqi fir-ridhâ walghadhab, wa as´alukal-qasda fil-ghinâ walfaqr, wa as´aluka na'îman lâ yanfad, wa as´aluka qurrata 'aynin lâ tanqati', wa as´alukar-ridhâ ba'dal-qadhâ, wa as´aluka bardal-'ayshi ba'dal-mawt, wa as´aluka laththatan-nadhari ilâ wadjhika wash-shawqa ilâ liqâ´ik fî ghayri dharrâ´a mudhirrah wa lâ fitnatin mudhillah, Allahumma zayyinnâ bizînatil-îmân wadj'alnâ hudâtan muhtadîn.
An-Nasâ’î 4/54,55, Ahmad 4/364. Al-Albânî ansåg den vara autentisk i Sahîh An-Nasâ’î 1/281.
Åkallan efter den sista tashahhud och innan man avslutar bönen