۞ ٱللَّهُ لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ٱلۡحَيُّ ٱلۡقَيُّومُۚ لَا تَأۡخُذُهُۥ سِنَةٞ وَلَا نَوۡمٞۚ لَّهُۥ مَا فِي ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَمَا فِي ٱلۡأَرۡضِۗ مَن ذَا ٱلَّذِي يَشۡفَعُ عِندَهُۥٓ إِلَّا بِإِذۡنِهِۦۚ يَعۡلَمُ مَا بَيۡنَ أَيۡدِيهِمۡ وَمَا خَلۡفَهُمۡۖ وَلَا يُحِيطُونَ بِشَيۡءٖ مِّنۡ عِلۡمِهِۦٓ إِلَّا بِمَا شَآءَۚ وَسِعَ كُرۡسِيُّهُ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضَۖ وَلَا ئَُودُهُۥ حِفۡظُهُمَاۚ وَهُوَ ٱلۡعَلِيُّ ٱلۡعَظِيمُ ۞
"Allah! - det finns ingen sann gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala [för någon] inför Honom utan Hans tillstånd? Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter. Hans fotpall omsluter himlarna och jorden. Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Väldige."
[Koranen 2: 255]
Allahu lâ ilâha illâ Huwal-Hayyul-Qayyûm, lâ ta´khuthuhu sinatun wa lâ nawm, lahu mâ fis-samâwâti wa mâfil-ardh, man thal-lathî yashfa'u 'indahu illâ bi'ithnih, ya'lamu mâ bayna aydîhim wa mâ khalfahum, wa lâ yuhîtûna bishay´im-min 'ilmihi illâ bimâ shâ´a, wasi'a kursiyyuhus-samâwâti wal ardha, wa lâ ya'ûduhu hifdhuhumâ, wa Huwal-'Aliyyul-'Adhîm.
An-Nasâ’î i ‘Amal Al-Yaum wal-Laylah nr 100, Ibn Sunnî nr 121. Al-Albânî ansåg den vara autentisk i Sahîh ul-Djâmî’ 5/339 nr 6464, Silsilah al-Ahâdîth as-Sahîhah 2/697 nr 972.
Vad man säger när man är klar med bönen